Helan

Helans paradvisa
(mel. Fritiof Anderssons paradvisa)
Här komma glasen immiga
Med fyllning upp till rand
Det ska bli gott, när vi har fått
Känna dem långt ner i magen
Ifall vi bliva dimmiga
Så stödja vi varann
Lova mig att faller jag platt,
Så tag mig uti kragen

Och fröjden er nu vänner
Uti vårt glada gäng,
Att ingen får gå nykter hem
Och sussa i sin säng.
Så höjen edra glas
Och stämmen upp uti vårt skrål:
Helan är här, välkänd och kär,
Vi tar den med en SKÅL!

Minnet
(mel. Memory)
Minne, jag har tappat mitt minne.
Är jag svensk eller finne?
Kommer inte ihåg.

Inne, är jag ut' eller inne?
Jag har luckor i minne.
Så här små alkohål.

Men besinn' er
Man tätar med det brännvin man får,
fastän minnet och helan går.

Helan på Jungfrusund
(mel. Jungfrun på Jungfrusund)
Ingen skänkt mig en så'n sekund
Som helan gör om en stund
Å ingen skänkt mig en så'n aptit
Som detta glas Akvavit
Jag hållit i mina händer
Så mången sup, en i sänder,
Men ingen, ingen så stor och så klar
Som helan som jag nu tar.

Helan

Hell and Gore
(mel. Helan går)
Hell and Gore
Chung Hop, father Allan, Allan lay
Hell and Gore
Chung Hop, father Allan lay
On handsome in the hell and tar
Hell are in the half and four
Hell and Gore
Chung Hop, father Allan lay.

Halvan

Helan rasat
(mel. Längtan till landet)
Helan rasat ned i våra magar
Skvalpar nu på botten mol allen.
I sin ensamhet den bittert klaga:
"Det är svårt att bara vara en."
Snart är halvan här, den härliga supen,
Alkoholiskt ren och silverklar,
Dansar som en vårbäck ned genom strupen
Hamnar - plask! - i helans budoir.

Halvan är så liden
(mel. Lili Marlene)
Halvan är så liden, världen är så stor
Halvan är så ensam, längtar efter mor.
Står där som förr i lampans sken
En liden, liden, liden en.
Räck fram din hand och tag
Nu halvan i ett drag.

När helan man tagit
(mel. Skånska slott och herresäten)
När helan man tagit
Och halvan skall drickas,
Det är som att kyssa
En nymornad flickas.
Ju mera man får,
Desto mer vill man ha
En ensammer jävel
Gör alls ingen glad